Shopping i San Francisco

Nu är vi precis tillbaka på rummet efter en lång runda ute i San Francisco. Vilken till allra största del bestod av shopping. Jag kan rapportera att shoppingen är fantastiskt billig här. Alexander introducerade oss till en av de bästa klädbutiker jag varit i, Abercrombie & Fitch <3 Där vi, eller iaf. jag, spenderade minst en timme, vilket jag anser var mycket välmotiverat då A & F inte ens finns i Sverige.

Sedan var vi och kollade in lite andra butiker, åt jättegod glass i SFs sommarsol och tittade på hur chaufförerna manuellt vände de 60 år gamla spårvagnarna på stora vändplattor mitt i staden. Genom Alex initiativ hamnade vi på Apple Store där vi (för andra gången de senaste två dagarna) hängde i ca 40 min.

Nu är det snart skjorta på, för vi ska ut och ha vår sista middag här i Möjligheternas land.

En dag i San Fransisco

Idag har vi varit på det naturvetenskapliga muséet Academy of Science i Golden Gate Park. Det var "free Wednesday" så kön var kilometerlång. Men det tog inte allt för lång tid att komma in. Fast väl inne var det inte så bra som vi hade hoppats på.

Något som åtminstone jag tyckte var riktigt bra var De Yung som ligger precis bredvid. Häftig byggnad som jag inte hade fattat låg i San Fransisco så jag blev mäkta förvånad när den plötsligt dök upp. Men vi gick inte in för det såg mycket dyrt ut i lobbyn.

Vi käkade istället asiatiskt och åkte sen till Golden Gate Bridge som vi knallade ut på till första pylonen. Den var massiv! Och hög vilket min höjdskräck talade om ett antal gånger för mig.

Alex och Phillipe inspekterar Golden Gate.

Efter det blev det en snabb tur på stan för att köpa biobiljetter till Star Trek och på vägen hittade vi Apple Store. Snyggt! Både huset och innehållet. En trappa helt i glas rakt innanför entrén och en gångbro även den i glas endast förstärkt av ett dragband i rostfritt stål på undersidan.

Ja och på kvällen så såg vi Star Trek i sk. IMAX. Det är enligt biljettkillen en vanlig bio fast "bigger and louder", vilket visade sig vara sant!

Sjölejon och Redwoodträd

Gårdagens missöde med bilen innebar det att vi hade en hel förmiddag och ytterligare några timmar tillgodo att ta oss runt i San Fransiscos närhet innan vi lämnade tillbaka fordonet för gott. Snabbt bestämdes att vi skulle ta Highway 1 söderut längs kusten och stanna till vid vackra platser. Morgonen i San Fransisco började dock riktigt kyligt med tät dimma (en vanlig företeelse i denna stad på sommaren). Även längre söderut längs kusten var det riktigt mulet, men Stilla havskusten var ändå riktigt magisk med sina branta klippstup och rev som översköljdes av vita skummandevågor. Under ett snabbt stopp vid en sandstrand med tillhörande lagun sågs och hördes en Common Yellowthroat och dessutom observerades flera red-winged Blackbirds och bruna pelikaner.

Vi anländer till Santa Cruz. Notera palmerna.

Vi hamnade till sist i den förhållandevis lilla staden Santa Cruz med sina långa sandstränder. Det var fortfarande långt kvar till den riktiga turistsäsongen och endast några få volleybollplaner användes för spel. Ute på piren i hamnen upptäckte vi cirka 50 sjölejon som låg och vilade på plattformar i strandkanten. De var uppenbart väldigt vana vid människor och det kändes lite som att befinna sig på en djurpark när vi beskådade dessa imponerande djur på ned till två meters håll. Ett par bjässar till hanar såg vi, och dessutom några enstaka honor. De allra flesta djuren var dock ungar och de flesta låg och sov eller kivades med varandra korta stunder. En hel del fåglar sågs också i hamnen. En tät flock med Western Grebes (en sorts dopping) sågs, liksom två skräntärnor, en gråhakedopping, två tobisgrisslor och en storspov. En fin mix av arter således!

Sjölejon vid piren i Santa Cruz.

Vi tänkte att vi skulle äta någon typ av Seafood eftersom vi ju ändå befann oss i ett fiskesamhälle. Det hela visade sig dock vara svårare än väntat eftersom priserna var lite för höga för vår budget. Istället hamnade vi på en mexikansk restaurang där vi avnjöt enchiladas med kyckling som fyllning. Inte helt läckert om jag får säga det själv, men det slank ner i alla fall.

På eftermiddagen stannade vi till i en park med riktigt grova Redwodträd en bit in i landet mellan Santa Cruz och San Fransisco. Det var något av det mäktigaste vi skådat! Några av träden som stod här var nästan 2 000 år gamla och de sträckte sig jättelika upp i skyn. Omkretsen för dessa bjässar var så stor att det skulle ha behövs minst tio trädkramare för att nå runt. Skogen genljöd av sång från flera Dark-eyed Juncos samt en Mac Gillivray´s Warbler. Också en Pacific-slope Flycatcher sågs en kort stund medan den satt på en gren och spanade efter insekter. Tyvärr var vi snart tvungna att bege oss tillbaka in till den stora staden för att lämna bilen.

Ett av de många Redwoodträden som reste sig mot skyn.

Några av träden hade en imponerande omkrets!

På kvällen mötte vi några avlägsna släktingar till Philippe och de bjöd ut oss på middag. Turkiskt blev det! Det var kul att samtala med några riktiga amerikaner och de delade gladeligen med sig av tips på sevärdheter i San Fransisco. Några av dem ska vi kolla upp i morgon, men tills dess: ha det bra och lev livet!  

Mot Kalifornien

På förmiddagen lämnade vi det mysiga motell i Mariposa som för två nätter fungerat som permanent boende. Istället styrde vi nu kosan rakt västerut, mot kusten och Kalifornien. Målet var San Fransisco, men eftersom vi hade gott om tid på oss passade vi på att stanna lite och njuta av den omgivande naturen samt en hel massa shopping.

Mariposa låg inbäddat bland bergen i ett väldigt lummigt och skogsrikt landskap. Så fort vi kom längre västerut bytte dock landskapet snabbt karaktär. Plötsligt fanns här milsvida torra gräsmarker där massor av boskap betade. Ytterligare lite längre västerut var naturen ännu mer monoton. Här fanns knappt några berg överhuvudtaget. Landskapet var platt som en pannkaka och de enorma monokulturerna till åkrar fortsatte så långt ögat kunde nå. GPS:en var bitvis kryptisk och ledde oss in på småvägar som egentligen inte var gjorda för denna typ av trafik, men fram kom vi till sist. Flera nya fågelarter sågs under resan genom detta odlingslandskap. En hona amerikansk kärrhök visade upp sig, liksom en Loggerhead Shrike (en sorts varfågel). Vid ett snabbt stopp på en bensinmack observerades även resans första exemplar av arten Brown-headed Cowbird. Rödstjärtade vråkar, enstaka kalkongamar, två sparvfalkar samt ett flertal Western Kingbirds kan också nämnas.

Vi möts genast av dimma när vi närmar oss San Fransisco.

Vid ankomsten till San Fransisco var det tänkt att hyrbilen skulle lämnas tillbaka till AVIS (hyrfirman), men efter mycket bök och väntan i bilköer och liknande kunde vi konstatera att de två firmorna som fanns i centrala San Fransisco hade stängt för dagen. Suck, vad nu göra? Alex kunde med huvudräkning snabbt konstatera att detta misstag skulle kosta betydligt mer än planerat. Hotellet vi checkade in på var hur som helst mysigt och hemtrevligt och gick i 50-talsstil. Kvällen avslutades med en snabb middag på Subway där Alex höll på att bli skalperad av en mycket berusad uteliggare som slog vilt omkring sig med en avbruten radioantenn...

Pressmeddelande

Intel Sverige har släppt ett pressmeddelande om Philippe: http://pressmeddelanden.idg.se/2.4880/1.230643

Klurigt med skogssångare

Nordamerikas motsvarigheter till norra Europas gråa och gröna sångare är egentligen inga äkta sångare, även om namnet kanske antyder det. Skogssångarna (vilka består av över 50 olika arter) är egentligen tunnäbbade fältsparvar som har intagit en liknande nisch som sångarna. I Yosemite fick jag för första gången möjligheten att stifta bekantskap med några av dessa skogssångare. Tyvärr visade det sig vara betydligt svårare än vad jag trott. Fåglarna var rörliga högt upp i lövverket och visade sig aldrig riktigt bra. Det krävdes en hel massa flängande i skogen mellan tallar och redwoodträd samt strategiska snabba förflyttningar för att man skulle ha en chans att få se en individ i några få sekunder. Min fågelbok (som tyvärr ej är komplett) visar endast några av alla de skogssångare som förekommer i dessa delar av USA. Det krävs därför att man, så fort en ny art uppenbarar sig i kikarfältet, samlar karaktärer och försöker memorera synintrycken. Även att minnas sången kan vara viktigt, speciellt när man kommer hem och lyssnar igenom inspelningar på nätet. Nåväl, dagen i Yosemite bjöd på åtminstone tre arter skogssångare: gulgumpad skogssångare, nashvilleskogssångare och gul skogssångare. Ytterligare en art skogssångare observerades, men den hittades varken på nätet eller i fågelboken.

Inte enbart skogssångare sågs under den långa dagen i Yosemite National Park. Tre hanar av Black-headed Grosbeak (en stor stenknäck) observerades och såväl Red-breasted Nuthatch som Brown Creeper visade upp sig fint. Vandringstrastar sjöng överallt i skogen och flera exemplar sågs också överflygande. Intill floden sågs en adult American Dipper (en strömstare) som matade en ännu ej flygg unge. Den White-headed Woodpecker som visade upp sig i närheten av turistcentret hörde till en av dagens verkliga höjdare. Detta är utan tvekan en av de vackraste hackspettarna! Ytterligare en ny art i form av en Rofous-sided Towhee hördes sjungande under dagen. Fågeln satt förvisso inte i nationalparken utan någon mil utanför, men blev en trevlig avslutning på en fågelrik och på alla sätt fantastisk dag.

Att hänföras över naturens skapelser...

Idag klev vi upp tidigt för att ge oss av till nationalparken Yosemite. Bilresan tog cirka en timme och redan vid ingången till parken, som kallades för El Portal, hänfördes vi över naturen. Här fanns skogar som varit totalt opåverkade av människan, och längs den slingrande vägen in i dalen forsade en stor flod med kristallklart smältvatten från bergen.

Vattnet i floden var kristallklart - och kallt!

Bergen reste sig höga och mäktiga längs båda sidor om dalen och man tryckte näsan mot rutan för att kunna få en närmare titt på alla dessa makalösa formationer. När vägen slutligen kom ut på en äng gavs fri sikt längre in i dalen och där framträdde ett landskap som inte går att beskriva med ord. Det var som dalen Fylke hämtat ur "Sagan om Ringen". Bergen sträckte sig spikrakt upp i luften och här och var forsade smältvatten ned i jättelika dimslöjor. Mäktigast av allt var berget "the Half-Dome", ett berg med en mycket säregen form. Ena sidan liknade mest en svagt rundad kulle medan andra sidan stupade spikrakt flera hundra meter nedåt. Vi uttryckte vår förtjusning över synintrycken med ord som "helt sjukt", "makalöst" och "otroligt", men egentligen räckte inte detta för att återge vad vi egentligen kände.

En av många vackra vyer i Yosemite National Park.

Vi klev snart ur bilen och började vandra en sväng i parken. Det var fullt av folk längs de asfalterade vägarna, men så fort vi tog oss lite längre in i skogen blev vi helt ensamma. Nja, riktigt helt ensamma blev vi naturligtvis inte. Skogen genljöd av fågelsång och för första gången på denna resa kände jag hur abstinensen blev lite för stor. Jag ville rusa åt både höger och vänster för att identifiera fåglarna som sjöng, men jag fick tänka på att jag inte var ensam på turen utan också sällskapade med två icke-ornitologer.

Philippe och Alex lyckades inte rubba en av de stora tallarna i Yosemite. De måste äta mer spenat!

Philippe hade tänkt ett steg längre än oss andra två denna dag. Han hade nämligen packat med sig badbyxor. Varför, kan man undra? Varken jag eller Alex hade trott att det skulle gå att bada i parken (inte minst på grund av kylan i vattnet), men ack så fel vi hade. Philippe blev därför den förste av oss att prova på en ny typ av dusch! Vattnet kom dock inte som brukligt från någon kran utan kom forsade längs en cirka 150 meter hög bergsvägg. Eftersom solen strålade på denna bergvägg värmdes vattnet upp under sin färd mot marken och vattenfallet förvandlades därför plötsligt till en nästan ljummen och mycket avsvalkande upplevelse.

Vattnet från den smältande snön värmdes upp längs bergssidan...

...och testpersonen Philippe låter hälsa att duschen var riktigt härlig.

Betyget blev högt - fem toasters av fem möjliga!

Jag och Alex kunde inte hålla efter längre utan slängde oss in i fallet endast iklädda kallingar! Dessa torkade dock snabbt i solen samtidigt som vi njöt av en dalgång vackrare än något jag tidigare sett. Den Stellers Jay (en sorts blåskrika) som satt en halvmeter bort och inspekterade oss bidrog också till att man kände att total tillfredsställelse var uppnådd.

Adam och Philippe poserar efter badet i vattenfallet.

Efter att ha vandrat runt i dalen i flera timmar, ätit pommes frites gjorda på sötpotatis och sett massor av ekorrar valde vi att åka upp på ett berg varifrån man skulle ha utsikt över hela dalen och de omgivande bergen. Utsiktsplatsen, kallad Glaciere Point, var minst sagt en utsiktsplats. Härifrån fick man en vy som nästan (men bara nästan) slog den som gavs nere i dalen. För första gången kunde man se både Half-Dome, ett av de större vattenfallen samt flera snötäckta berg samtidigt! Även den bergssida som enligt en skylt hade rasat den 28 mars i år sågs.

Utsikt från berget vid Glaciere Point. Half-Domen syns tydligt till höger i bild.

På kvällen var man mör men oerhört glad över dagens upplevelser. Bergen, vattnet, lukterna och ljudet kommer för evigt att stanna kvar i minnet. Yosemite är och förblir ett av USA:s allra vackraste naturområden. Ordet storslaget räcker inte i detta samanhang. Jag måste kolla ordlistan efter synonymer som än mer förstärker uttrycket.
Tills dess, ha det bra! Vi hörs snart igen...