Att hänföras över naturens skapelser...

Idag klev vi upp tidigt för att ge oss av till nationalparken Yosemite. Bilresan tog cirka en timme och redan vid ingången till parken, som kallades för El Portal, hänfördes vi över naturen. Här fanns skogar som varit totalt opåverkade av människan, och längs den slingrande vägen in i dalen forsade en stor flod med kristallklart smältvatten från bergen.

Vattnet i floden var kristallklart - och kallt!

Bergen reste sig höga och mäktiga längs båda sidor om dalen och man tryckte näsan mot rutan för att kunna få en närmare titt på alla dessa makalösa formationer. När vägen slutligen kom ut på en äng gavs fri sikt längre in i dalen och där framträdde ett landskap som inte går att beskriva med ord. Det var som dalen Fylke hämtat ur "Sagan om Ringen". Bergen sträckte sig spikrakt upp i luften och här och var forsade smältvatten ned i jättelika dimslöjor. Mäktigast av allt var berget "the Half-Dome", ett berg med en mycket säregen form. Ena sidan liknade mest en svagt rundad kulle medan andra sidan stupade spikrakt flera hundra meter nedåt. Vi uttryckte vår förtjusning över synintrycken med ord som "helt sjukt", "makalöst" och "otroligt", men egentligen räckte inte detta för att återge vad vi egentligen kände.

En av många vackra vyer i Yosemite National Park.

Vi klev snart ur bilen och började vandra en sväng i parken. Det var fullt av folk längs de asfalterade vägarna, men så fort vi tog oss lite längre in i skogen blev vi helt ensamma. Nja, riktigt helt ensamma blev vi naturligtvis inte. Skogen genljöd av fågelsång och för första gången på denna resa kände jag hur abstinensen blev lite för stor. Jag ville rusa åt både höger och vänster för att identifiera fåglarna som sjöng, men jag fick tänka på att jag inte var ensam på turen utan också sällskapade med två icke-ornitologer.

Philippe och Alex lyckades inte rubba en av de stora tallarna i Yosemite. De måste äta mer spenat!

Philippe hade tänkt ett steg längre än oss andra två denna dag. Han hade nämligen packat med sig badbyxor. Varför, kan man undra? Varken jag eller Alex hade trott att det skulle gå att bada i parken (inte minst på grund av kylan i vattnet), men ack så fel vi hade. Philippe blev därför den förste av oss att prova på en ny typ av dusch! Vattnet kom dock inte som brukligt från någon kran utan kom forsade längs en cirka 150 meter hög bergsvägg. Eftersom solen strålade på denna bergvägg värmdes vattnet upp under sin färd mot marken och vattenfallet förvandlades därför plötsligt till en nästan ljummen och mycket avsvalkande upplevelse.

Vattnet från den smältande snön värmdes upp längs bergssidan...

...och testpersonen Philippe låter hälsa att duschen var riktigt härlig.

Betyget blev högt - fem toasters av fem möjliga!

Jag och Alex kunde inte hålla efter längre utan slängde oss in i fallet endast iklädda kallingar! Dessa torkade dock snabbt i solen samtidigt som vi njöt av en dalgång vackrare än något jag tidigare sett. Den Stellers Jay (en sorts blåskrika) som satt en halvmeter bort och inspekterade oss bidrog också till att man kände att total tillfredsställelse var uppnådd.

Adam och Philippe poserar efter badet i vattenfallet.

Efter att ha vandrat runt i dalen i flera timmar, ätit pommes frites gjorda på sötpotatis och sett massor av ekorrar valde vi att åka upp på ett berg varifrån man skulle ha utsikt över hela dalen och de omgivande bergen. Utsiktsplatsen, kallad Glaciere Point, var minst sagt en utsiktsplats. Härifrån fick man en vy som nästan (men bara nästan) slog den som gavs nere i dalen. För första gången kunde man se både Half-Dome, ett av de större vattenfallen samt flera snötäckta berg samtidigt! Även den bergssida som enligt en skylt hade rasat den 28 mars i år sågs.

Utsikt från berget vid Glaciere Point. Half-Domen syns tydligt till höger i bild.

På kvällen var man mör men oerhört glad över dagens upplevelser. Bergen, vattnet, lukterna och ljudet kommer för evigt att stanna kvar i minnet. Yosemite är och förblir ett av USA:s allra vackraste naturområden. Ordet storslaget räcker inte i detta samanhang. Jag måste kolla ordlistan efter synonymer som än mer förstärker uttrycket.
Tills dess, ha det bra! Vi hörs snart igen...