Backstage

Nu har jag äntligen hållit mitt tal som jag varit så nervös över i snart en månad. Men det gick jättebra. Jag glömde helt bort att det var någon publik som lyssnade på mig när jag väl stod där.

Värre var det att vänta backstage innan talet. Jag lyckades hälla i mig allt för mycket kaffe, vatten och juice innan och fick springa på toaletten säkert tre gånger på en timma. Och när Philippe dessutom vann andrapris blev jag än mer nervös och helt tårögd.

Men nu är det över och de som lyssnade på mig säger att det var ett bra tal.

En liten sammanfattning

Det har varit fullt upp vid montern de två senaste dagarna och därmed har inte tid riktigt funnits för att skriva på bloggen. Här kommer därför en liten sammanfattning om vad vi råkat ut för där "borta i väster". Som vanligt kommer jag att fokusera på det ornitologiska utbudet de senaste dagarna.

Vid Lake Tahoe i förrgår noterades ett exemplar av Steller´s Jay, en sorts blå skrika samt ett trettiotal trädsvalor (Tree Swallows). Ytterligare exemplar av Brewer´s Blackbird observerades utefter vägen och i Renos södra utkant sågs såväl vanliga skator som en vacker hane av Red-winged Blackbird.

Bergen och den isande blå Lake Tahoe skapade ett synintryck som var helt fantastiskt. Rejält med snö låg kvar på åtminstone två av bergstopparna och den slingrande vägen, som gick upp på 2 400 meters höjd, kantades av riktigt grovstammig tallskog. Egentligen hade jag velat stanna var tionde meter för att fotografera och fågelskåda, men det gick förstås inte eftersom vi hade lite tidspress.

I går blev det inte mycket fågelskådning eftersom domarna (cirka 600 st) gick runt och frågade ut samtliga 1 500 deltagare om deras projektarbeten. Åtta domare stannade till för att höra mer om flyttfåglarnas sträckvägar vid västra Roxen. Den vanligaste frågan var förstås: "Where is Lake Roxen?" eftersom det inte från början riktigt framgick att jag var från Sverige. De flesta domarna verkade hyfsat nöjda med mina svar förutom en ganska rund man i någon sorts permobil som inte riktigt fick något bra grepp om vad jag verkligen har gjort under de tre senaste höstarna. Dagen avslutades med en buffé och efterföljande dans och Laserdome på det stora hotellet Grand Sierra. Här var stämningen på topp, dansgolvet fullpackat med ungdomar och många nya vänskapsband från jordens alla hörn knöts.

Adam vid sin monter.

Idag har utställningen varit öppen för allmänheten och den stora mässhallen har varit fullkomligt knökad med folk. Alla Renos skolor och daghem fanns på besök och jag fick under ett par ganska svettiga timmar berätta om mitt projekt för oräkneligt många personer. Riktigt roligt att det finns intresse för fågelskådning och flyttfågelforskning också i USA! Då och då fick man också ställa upp på att bli fotograferad tillsammans med folk från bland annat Kina och Puerto Rico. Eftermiddagen avslutades med lite fågelskådning runt hotellet och vid Virginia Lake park. Inte mindre än tre nya fågelarter sågs. Mest oväntat var den kaliforniska tofsvaktel som sprang omkring bland buskage i utkanten av parkeringen. I samma område höll också ett par av arten Scrub Jay till och de såg ut att syssla med någon form av insamling av bomaterial. Massor av sjungande hanar av House Finch hördes utefter vägen till parken och i den konstgjorda sjön simmade resans första tjocknäbbade dopping. Två svarttärnor fiskade en bit ut och i strandkanten stod flera exemplar av ringnäbbad mås. Också en vandringstrast (nästan vardagsmat här) sågs flygande en snabb stund.

Nej, nu väntar vi otåligt på att Philippe ska koma tillbaka från sin Gokart så att vi kan ta en joggingtur och sedan äta på ett riktigt steakhouse.

Vi hörs snart igen!

Media - bade i USA och pa hemmaplan

Tänkte rapportera lite om pressklipp sa långt som jag vet. Känner någon annan till något mer, skriv gärna ner länken i en kommentar!

Först ar det ett pressmeddelande från Intel Sverige: http://pressmeddelanden.idg.se/2.4880/1.229347

Pressmeddelandet har lett till att jag i morse blev kontaktad av en PR-byra som ville få till en intervjuv med Adam. Adam ska få ringa upp en kvinna pa Corren vid lunch och svara på lite frågor. Narä artikeln publiceras vet vi inte än.

Sedan bevakar den lokala nyhetstidningen ISEF och och man kan las om det har: http://www.rgj.com/article/20090512/NEWS/90512062&OAS_sitepage=news.rgj.com/breakingnews

Sedan kan vi aven skryta med att ha lyckats fota Conan O'Brien som var och filmade har pa massan i mandags.

Som sagt, hittar ni dar hemma artiklar om ISEF sa skriv garna en rad om det!

Uppdatering:
Här kan man med följa vad som händer på ISEF: http://www.societyforscience.org/intelisef09/

Uppdaterad: Lake Tahoe, trummor och bowling - Nu med bilder!

Adam och Philippe var så snabba med att göra klart sina montrar att vi har fått massor med fritid, vilket har varit jatteskönt.

Igår hyrde vi en bil for dagen och akte till Lake Tahoe, en av varldens djupaste sjoar. Det tog oss cirka 1,5 h att aka den slingriga vagen over bergen och utsikten var fantastisk! Val nere pa andra sidan foljde vi strandkanten i nagon timma och stannade till i Tahoe City for att ata lunch. Varldens godaste hamburgare. Testa Rose's Cafe! Bada blev det inget av, for det var jattekallt i vattnet.

Det var snö på berget. Philippe glider ner för backen.

Lake Tahoe var jättestor och utsikten från vägen mycket vacker och storslagen.
Vi fick hjälp av en glad amerikan att bli fotade. Det var kallt i vattnet och det blåste ganska mycket.

Och det var skoj att köra bil har i USA! Vägarna ar sjukt breda och det ar inga problem att ta sig fram (förutsatt att Philippe som läste kartan var vaken, vilket han sa klart inte alltid var!).

Efter bilturen åkte vi till mässhallarna och kollade internet. Något bloggande blev det dock inte eftersom internetuppkopplingen är högst opålitlig har pga en taskig router som krashar hela tiden. Vi hann helt enkelt inte blogga.

Kvallen spenderades pa Grand Sierra Resort med en jattemiddag for alla som deltar pa ISEF. Det bjods pa typisk amerikans folkmusik pa hog niva som gjorde att det var omojligt att konversera vid middagsbordet. Vi fick aven se pa en grupp som spelade nagon form av japansk traditionell trumma. Ashaftigt att lyssna pa och inte minst kanna i brostet nar tryckvagorna kom emot en. Jag blundade ett tag och holl pa att somna av det rytmiska och behagliga dunket. Vad vi inte forstod var vad japan har med Reno att gora och det verkar som om det kommer att forbli ett mysterium.

Pa vagen hem blev vi meddragna till bowlinghallen av ett gang tjejer vi har traffat pa nagra ganger tidigare. Vi blev manga som blowlade och vi fick dar tillfallet att traffa vara grannar i vast; tva glada norskor. Sverige var inte i topp, men pa en god andraplats nar man sammanstallde poangen. Aven om det var jamnt sa av oss svenskar var det jag som tog flest poang, Adam nast bast och Philippe samst.

Kvallen avslutades med ett dopp i det kokheta utomhusbubbelpolen pa hotellet.

First few days in Reno

Tjenare!

Det har ar mitt forsta 'blogg appearance', sa here goes:

Jag kan ju borja med att prasentera mig. Jag heter Philippe Klintefelt Collet, ar 18 ar och pluggar natur pa Goteborgs Hogra Samskola i Goteborg. Jag kvalade alltsa hit genom Utstallningen Unga Forskare-finalen i Stockholm dar jag vann det har stipendiet med mitt projekt 'Associations Between Eye Activity and Impaired Arousal'.

Resan hit gick bra, forutom att jag vid ett tillfalle rakade missta en drinkdrickande man i vit skjorta for stuart och fragade om var jag kunde ladda min laptop (pinsamt). Jetlaggen har inte varit nagot problem da den bara hjalper oss att somna.

Forovrigt har vi redan hunnit testa polen, kakat amerikanska hamburgare (eller en halv iaf.), tagit en loparrunda, skaffat lite amerikanska vanner och sedan nagon timme tillbaka fatt vara projekt inspekterade och godkanda.

Anna-Maria, du har nog ratt i det du sager. Men det ar svart att inte hoja pa ogonbrynen nar man far en chipspase till baconmackan vid frukost.

Mer far ni veta snart.

Kram och hej

Morgonens loparrunda

Hejsan alla!

Detta ar forsta gangen jag bloggar sa bli inte forbannade over att de flesta poanger uteblir, jag lovar att de kommer inom ett par dagar.
Vem ar jag da forresten? Jag heter Adam Bergner, bor i Linkoping och ar en sann ornitolog (fagelskadare). Jag hade fran forsta borjan inte ens tankt att visa upp mitt projekt pa den regionala utstallningen, men tack vare en envis handledare tog jag till sist ett viktigt beslut, ett beslut som tog mig enda till USA! Projektet handlar foga forvanande om de bevingade vannerna. Jag har speciellt studerat flyttfaglar vid Svartamynningens naturreservat, sjon Roxen utanfor Linkoping. Detta har pagatt under tre ars tid och trots manga tidiga morgnar och dagar med snal nordvastlig vind eller osregn kanner jag att det var vart det!

Men nu over till dagens handelser:

Phillipe foreslog igar kvall att vi alla skulle ta en loparrunda idag pa morgonen. En intet ont anande fem ar yngre tjej (ocksa ISEF-finalist) antog utmaningen att springa ihop med oss, men vid lobbydorren motte hon upp och berattade att hon hade andra planer. Naval, Phillipe tog snabbt taten och vi lyckades halla ett relativt snabbt och jamnt tempo runt i kvarteret och langs strandkanten till en konstgjord sjo i en park nagra hundra meter fran hotellet.

Ur ornitologisk synpunkt blev loparrundan riktigt lyckad da bade amerikansk kopparand, ringnabbad mas och amerikansk sothona kunde kryssas. Pa hemvagen till hotellet hittades aven en grann hane House Finch vid vagkanten. Den var nyligen dod och sags pa ungefar samma stalle som ett par sags i gar eftermiddag. Trakigt, men troligen ar det inte helt ovanligt da trafiken ar riktigt tung i princip dygnet runt.

Att amerikanarna inte ar sarskilt miljomedvetna av sig ar val knappast nagon nyhet, men dagens upplevelse tar anda priset. Pa parkeringen till en mindre bilmarknad stod cirka 50 bilar och gick pa tomgang, utan att en enda sjal syntes till pa denna parkering. Jag skulle bara vilja veta vad folk tanker med? Var det for att testa AC-n i samtliga bilar eller ar det helt enkelt haftigare att saval se och hora bilarna innan kop?

Frukostarna fortsatter att vara medelmattiga, atminstone for en svensk som ar van vid yoghurt och mackor med leverpastej och gurka. Idag fick det bli nagon sorts grillade mackor med cheddarost, tjocka skivor rokt skina och scrambled eggs. Brodet sades vara bakat med surdeg, men det smakade precis som vilket annat ljust och torrt brod som helst.

Uppdaterad: Framme i Reno - Nu med bilder

Nu ar vi framme!

Adam lyckades fånga Linköping på bild när vi flög mellan Arlanda och Frankfurt.

Istället för ett lugnt och gemytligt hotell som vi önskade oss efter den 25 h långa resan, möttes vi av spelmaskiner där tanterna satt på rad med sina kreditkort inmatade i de enarmade banditerna. Vi har även noterat att det aldrig går att säga om det är dag eller natt inne på casinot man måste passera for att komma till hotellobyn. Vi tror att det är för att man utan problem ska dygna framfor sitt ekonomiska fördärv. Mycket ohälsosamt.

Detta möts vi av varje dag när vi går och kommer till vårt hotell.

Lika ohälsosamt är maten. Vi har inte hittat något vettigt att kaka ännu, men hoppas pa förbättring, särskilt vad galler frukosten. Kanderade muffins med chocklad ar inte okej enligt oss.

Någat som däremot ar underbart ar vädret. Vi har shorts och har redan efter bara några timmar utomhus fatt färg i nacken. I morgon ska vi köpa solkram.

Nu ska vi ivag och byta pins med de andra finalisterna!