Den första gamen

Eftersom Alex redan relativt noggrant beskrivit hur resan mellan Reno och Mariposa fortlöpte tänkte jag koncentrera mig mer på de fåglar som sågs under den långa bilturen.

Först och främst måste alla kalkongamar nämnas. Gamar är i sig inga vackra fåglar (rosa nakna huvuden och med ganska ofräsch fjäderdräkt) men att för första gången i sitt liv få se en gam är något alldeles extra. På V-ställda vingar svävade gamarna omkring längs bergssidorna under en stor del av bilresan och jag kunde räkna dem till totalt minst 44 stycken. Bland andra rovfåglar som sågs kan nämnas 3 rödstjärtade vråkar och en hane sparvfalk.

Vardagsmat i form av Brewers Blackbirds och vandringstrastar sågs också, men de förstnämnda observeras så pass ofta att man inte riktigt längre ger dem någon större uppmärksamhet. Annat är det med dess kusin, Red-winged Blackbird! Ett par hanar sågs utefter vägen strax söder om Carson City och de kraftigt karminröda vingfläckarna formligen lyste på långt håll. Inne i Kalifornien noterades ytterligare en ny art för resan, en Western Kingbird. Arten påminner mest om en stor flugsnappare med en näbb som en kungsfiskare. Den har en förkärlek för att spana ifrån telefonledningar längs vägar och därmed är den också ganska lätt att upptäcka under bilfärder.

Mer fåglar kommer garanterat att ses imorgon! Då väntar nämligen en hel dag med äventyr i en av världens vackraste nationalparker: Yosemite!!

395 - 108 - 120 - 49 - 140

Idag har vi åkt bil. Hela dagen. Vi checkade ut från hotellet vid 9, åkte till flygplatsen och hämtade vår hyrbil. En Hyundai belv det med GPS (vilken senare skulle visa sig vara väl behövlig).

Vårt mål med resan var Mariposa och ett motell vi ska bo på två nätter för att ha möjlighet att åka till Yosemite National Park.

Vi hade förstått att vägen över bergen var stängd under delar av året pga snö, men hyrbilskillen garanterade att den var öppen. Så vi åkte glatt söder ut på 395 för att hitta till 120 över bergen. Vägen var ju dock så klart stängd! Men två glada tjocka villakvartersvakter hjälpte oss att hitta en annan väg som var öppen. Det fick bli 108.

Bredvid de tjocka vakterna fanns det en pytteliten kanin.

Väg 395 söder ut. Det var jätteplatt där vi åkte och på båda sidorna steg de snöklädda bergen upp.

Men inte blev vi besvikna för det! Någon vackrare väg har jag nog aldrig åkt på. Smal och slingrig upp över bergen med fantastisk natur som ändrade sig nästan efter varje krök.

GPS:n sa att resan skulle ta 3 h. Den tog 8h. Men då stannade vi ganska så ofta för att ta bilder. En del av bilderna kan ni se här nedanför.

Snöbollskrig!

Vi hittade en utkiksplats högt ovanför en damm med fantastisk panoramavy.

På andra sidan bergen var det jättevarmt. Vi fick en chock när vi klev ur vår AC-bubbla för att titta på en damm som Philippe tor sig ha åkt Jet-Ski på för ett antal år sedan. Det var säkert 45 grader varmt! Det var en stor kontrast mot vårt snöbollskrig tidigare på dagen.

Varmt, slingrigt och brant. Vi ville bada, men det fanns inget vatten!

Många fåglar har vi, eller rättare sagt Adam, sett. Kalkongamar har förföljt oss och Adam har rapporterat om varje exemplar. Och massor med platta ekorrar har vi sett och en och annan död orm.

Till slut kom vi fram till 4999 Higway 140 där vårt motell för helgen ligger. Det är jättevackert och för oss än så länge helt outforskat teritorium.

Nu ska vi gå och äta middag och själv hoppas jag på att hitta ett äkta steakhouse! Vad som händer ikväll vet vi inte, men något som är säkert är att vi inte ska kolla på reprisen av Eurovision Song Contest på STV Play!

Intel ISEF second award!!

Nu är det dags för den stora avslutningsceremonin, ’Grand Awards Ceremony’. Det är utan tvekan bland det storslagnaste i ceremoniväg både jag och Adam sett. Jag kan nog inte ens försöka beskriva. Priserna på ISEF delas ut efter kategori som ’best of category’, ’first -’, ’second -’, ’third -’ och ’fourth place awards’. Omkring 250 av de ca 1200 projekten får någon typ av pris. Ceremonin kommer vara i nästan tre timmar. Mitt projekt ligger under kategorin ’behavioural science’.

Den stora prisutdelningen är igång. Spänningen är så tät att man nästan kan ta på den. Man börjar med fjärndepriserna. Talare och pristagare kallas kontinuerligt upp på scenen till pampig musik och imponerande ljuseffekter. Varje vinnare ropas upp utifrån land och namn för att sedan gå upp på scenen och tas emot av publikens jubel. Spänningen ökar i takt med att vi klättrar på prisstegen.

Det är nu dags för ’second place awards’. Endast ett femtiotal vinnare bland de 1500 deltagarna återstår. Första kategori ut är som vanligt ’Animal Sciences’, tre vinnare ropas upp och tas emot på scenen av åskådarnas jubel. Nästa kategori är ’Behavioural and Social Sciences’, två vinnare läses upp innan följande dånar ut ur högtalarna ”… and from Goeteborg, Sweden: Philippe Klintefelt Collet”. Jag hinner dock inte höra hälften av det, utan fumlar bland de hysteriska skriken runt omkring mig med att resa mig upp och ta mig fram mot scenen. Jag trampar upp på rampen och tas emot av mannen och en kvinnan som håller i prisutdelningen samtidigt som jag på den skärmen bakom scenen ser två gigantiska kopior av mig själv gåendes över scenytan.

Det är första gången jag får en ordentlig överblick över folkhavet. Helt otroligt. Det faktum att jag står framför 1500 av världens absolut smartaste ungdomar känns helt sagolikt. Tv-kameror filmar oss och framför scenen står fotografer och fotograferar oss för allt vad tygeln håller. Jag växlar några ord med tjejen som står bredvid mig, men står mest i förundran och tittar ut över myllret.

När andrapristagarna ropats upp och tagits emot på scenen leds vi av en man i svart kostym in bakom scenen där vi får medaljer och ytterligare gratulationer.

Jag hittar tillbaka till min plats i publiken och njuter av de sista ~30 minuterna av ceremonin. Vilka till största del består av utdelning av de sista priserna, tal, jubel och komfettiregn.

2 sek. efter ceremonins slut. Det är mycket folk.

Ett ’second award’ innebär att man, utöver att bli en officiell vinnare, får en planet uppakallad efter sig samt en prissumma på 1500 dollar. Detta blir, med 2008 inräknat, andra gången på över 10 år (någonsin?) som någon svensk får pris i ISEF. Sjukt roligt! Det känns fantastiskt att få belöning för allt hårt arbete. Nu ska jag, Adam och Alex ut och fira :)

Backstage

Nu har jag äntligen hållit mitt tal som jag varit så nervös över i snart en månad. Men det gick jättebra. Jag glömde helt bort att det var någon publik som lyssnade på mig när jag väl stod där.

Värre var det att vänta backstage innan talet. Jag lyckades hälla i mig allt för mycket kaffe, vatten och juice innan och fick springa på toaletten säkert tre gånger på en timma. Och när Philippe dessutom vann andrapris blev jag än mer nervös och helt tårögd.

Men nu är det över och de som lyssnade på mig säger att det var ett bra tal.

En liten sammanfattning

Det har varit fullt upp vid montern de två senaste dagarna och därmed har inte tid riktigt funnits för att skriva på bloggen. Här kommer därför en liten sammanfattning om vad vi råkat ut för där "borta i väster". Som vanligt kommer jag att fokusera på det ornitologiska utbudet de senaste dagarna.

Vid Lake Tahoe i förrgår noterades ett exemplar av Steller´s Jay, en sorts blå skrika samt ett trettiotal trädsvalor (Tree Swallows). Ytterligare exemplar av Brewer´s Blackbird observerades utefter vägen och i Renos södra utkant sågs såväl vanliga skator som en vacker hane av Red-winged Blackbird.

Bergen och den isande blå Lake Tahoe skapade ett synintryck som var helt fantastiskt. Rejält med snö låg kvar på åtminstone två av bergstopparna och den slingrande vägen, som gick upp på 2 400 meters höjd, kantades av riktigt grovstammig tallskog. Egentligen hade jag velat stanna var tionde meter för att fotografera och fågelskåda, men det gick förstås inte eftersom vi hade lite tidspress.

I går blev det inte mycket fågelskådning eftersom domarna (cirka 600 st) gick runt och frågade ut samtliga 1 500 deltagare om deras projektarbeten. Åtta domare stannade till för att höra mer om flyttfåglarnas sträckvägar vid västra Roxen. Den vanligaste frågan var förstås: "Where is Lake Roxen?" eftersom det inte från början riktigt framgick att jag var från Sverige. De flesta domarna verkade hyfsat nöjda med mina svar förutom en ganska rund man i någon sorts permobil som inte riktigt fick något bra grepp om vad jag verkligen har gjort under de tre senaste höstarna. Dagen avslutades med en buffé och efterföljande dans och Laserdome på det stora hotellet Grand Sierra. Här var stämningen på topp, dansgolvet fullpackat med ungdomar och många nya vänskapsband från jordens alla hörn knöts.

Adam vid sin monter.

Idag har utställningen varit öppen för allmänheten och den stora mässhallen har varit fullkomligt knökad med folk. Alla Renos skolor och daghem fanns på besök och jag fick under ett par ganska svettiga timmar berätta om mitt projekt för oräkneligt många personer. Riktigt roligt att det finns intresse för fågelskådning och flyttfågelforskning också i USA! Då och då fick man också ställa upp på att bli fotograferad tillsammans med folk från bland annat Kina och Puerto Rico. Eftermiddagen avslutades med lite fågelskådning runt hotellet och vid Virginia Lake park. Inte mindre än tre nya fågelarter sågs. Mest oväntat var den kaliforniska tofsvaktel som sprang omkring bland buskage i utkanten av parkeringen. I samma område höll också ett par av arten Scrub Jay till och de såg ut att syssla med någon form av insamling av bomaterial. Massor av sjungande hanar av House Finch hördes utefter vägen till parken och i den konstgjorda sjön simmade resans första tjocknäbbade dopping. Två svarttärnor fiskade en bit ut och i strandkanten stod flera exemplar av ringnäbbad mås. Också en vandringstrast (nästan vardagsmat här) sågs flygande en snabb stund.

Nej, nu väntar vi otåligt på att Philippe ska koma tillbaka från sin Gokart så att vi kan ta en joggingtur och sedan äta på ett riktigt steakhouse.

Vi hörs snart igen!

Media - bade i USA och pa hemmaplan

Tänkte rapportera lite om pressklipp sa långt som jag vet. Känner någon annan till något mer, skriv gärna ner länken i en kommentar!

Först ar det ett pressmeddelande från Intel Sverige: http://pressmeddelanden.idg.se/2.4880/1.229347

Pressmeddelandet har lett till att jag i morse blev kontaktad av en PR-byra som ville få till en intervjuv med Adam. Adam ska få ringa upp en kvinna pa Corren vid lunch och svara på lite frågor. Narä artikeln publiceras vet vi inte än.

Sedan bevakar den lokala nyhetstidningen ISEF och och man kan las om det har: http://www.rgj.com/article/20090512/NEWS/90512062&OAS_sitepage=news.rgj.com/breakingnews

Sedan kan vi aven skryta med att ha lyckats fota Conan O'Brien som var och filmade har pa massan i mandags.

Som sagt, hittar ni dar hemma artiklar om ISEF sa skriv garna en rad om det!

Uppdatering:
Här kan man med följa vad som händer på ISEF: http://www.societyforscience.org/intelisef09/

Uppdaterad: Lake Tahoe, trummor och bowling - Nu med bilder!

Adam och Philippe var så snabba med att göra klart sina montrar att vi har fått massor med fritid, vilket har varit jatteskönt.

Igår hyrde vi en bil for dagen och akte till Lake Tahoe, en av varldens djupaste sjoar. Det tog oss cirka 1,5 h att aka den slingriga vagen over bergen och utsikten var fantastisk! Val nere pa andra sidan foljde vi strandkanten i nagon timma och stannade till i Tahoe City for att ata lunch. Varldens godaste hamburgare. Testa Rose's Cafe! Bada blev det inget av, for det var jattekallt i vattnet.

Det var snö på berget. Philippe glider ner för backen.

Lake Tahoe var jättestor och utsikten från vägen mycket vacker och storslagen.
Vi fick hjälp av en glad amerikan att bli fotade. Det var kallt i vattnet och det blåste ganska mycket.

Och det var skoj att köra bil har i USA! Vägarna ar sjukt breda och det ar inga problem att ta sig fram (förutsatt att Philippe som läste kartan var vaken, vilket han sa klart inte alltid var!).

Efter bilturen åkte vi till mässhallarna och kollade internet. Något bloggande blev det dock inte eftersom internetuppkopplingen är högst opålitlig har pga en taskig router som krashar hela tiden. Vi hann helt enkelt inte blogga.

Kvallen spenderades pa Grand Sierra Resort med en jattemiddag for alla som deltar pa ISEF. Det bjods pa typisk amerikans folkmusik pa hog niva som gjorde att det var omojligt att konversera vid middagsbordet. Vi fick aven se pa en grupp som spelade nagon form av japansk traditionell trumma. Ashaftigt att lyssna pa och inte minst kanna i brostet nar tryckvagorna kom emot en. Jag blundade ett tag och holl pa att somna av det rytmiska och behagliga dunket. Vad vi inte forstod var vad japan har med Reno att gora och det verkar som om det kommer att forbli ett mysterium.

Pa vagen hem blev vi meddragna till bowlinghallen av ett gang tjejer vi har traffat pa nagra ganger tidigare. Vi blev manga som blowlade och vi fick dar tillfallet att traffa vara grannar i vast; tva glada norskor. Sverige var inte i topp, men pa en god andraplats nar man sammanstallde poangen. Aven om det var jamnt sa av oss svenskar var det jag som tog flest poang, Adam nast bast och Philippe samst.

Kvallen avslutades med ett dopp i det kokheta utomhusbubbelpolen pa hotellet.